J.P Velander (av mig ändrad meningsbyggnad)
------------------------------------
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgOo03S1m_MpB_xugCEajmoZNEHHqA9jbVsOcMaFvg5sEiGrIFPgfED3SnsxhE9MS_hytpWEVE1S7BhOJu9bFuMUZDNulBjNjIrC29A8iFaN4QdHQ-bfW0KxkQzTbs5RMeWTxHTED7tLQ/s200/Lingonris.jpg)
En smäcker björk vid stugans knut, fur och gran vid hagens slut och krökta rågfälts milda sus och nederst bäckens brus; en blomrik äng på insjöstrand och bortom vattnet skogens rand och mo och myr med röda bär: se det min hembygd är.
Från äldsta tid mot krigets brand, här man och kvinna värjt sitt land och samfällt har de brutit mark och ätten vuxit stark. Och än från bygd kring Visingsö till Värends nejd och Östersjö som trogen hembygdskärleks tolk står gamla Smålands folk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar