När ja va´ liten

Relativt spridd liten visa.
Denna version är från Hållnäs i norra Uppland.
----------------------
När jag va' liten då var jag elak, det vet jag.
När mamma sa att jag skulle pinka så sket jag.
När mamma sa att jag skulle röra i aska
så tog jag tången och klappa farsan på taska.

Vindarna sucka uti skogarna

Ur "Sånger för folkskolan, 1929"
Oscar Fredrik, folkmelodi från Dalarna
---------------------------------

1 Vindarna sucka uti skogarna,
forsarna brusa uti älvarna,
//:vågorna gunga sakta, ://
gunga sakta fram mot Siljans strand.

2 Fullmånen glimmar mellan skyarna,
ljusen, de tindra uti byarna,
//:fjällarnas kam omgjutes, ://
den omgjutes av norrskens brand.

3 Ensam i stilla stjärnenätterna,
långt utåt vida Moraslätterna,
//:vallar jag fåren mina,://
vallar och sjunger till i enslig kväll.

Vi gå över daggstänkta berg

Då var det dags för en gammal sångtext, jag har fått tag i ett nytt sånghäfte "Sånger för folkskolan" från 1929.

Olle Thunman, efter gammal melodi
---------------------------------
1 Vi går över daggstänkta berg, fallera,
som lånat av smaragderna sin färg, fallera,
och sorger har vi inga, våra glada visor klinga,
när vi går över daggstänkta berg, fallera. Och berg, fallera.

2 De väldiga skogarnas sus, fallera,

gå mäktiga som orgeltoners brus, fallera,.
//: Och livets vardagsträta så lätt det är att förgäta
vid de väldiga skogarnas sus, fallera ://

3 De gamla, de kloka må le, fallera,
vi äro ej förståndiga som e, fallera.
//: Ty vem skulle sjunga om våren den unga,
om vi vore kloka som de? Fallera ://

4 O, mänskor, förglömmer eder gråt, fallera,
och kommer och följer oss åt! Fallera.
//: Se fjärran vi gånga att solskenet fånga.
Ja, kommer och följer oss åt! Fallera ://


Givetvis finns denna i flera versioner:
1 Vi gå över daggstänkte berg, berg, berg,
som lånat av smaragderna sin färg, färg, färg.
Sorger ha vi inga, våra glada visor klinga,
när vi går över daggstänkta berg, berg, berg

2 De väldiga skogarnas sus,
gå mäktiga som orgeltoners brus.
Och livets vardagsträta,
så lätt det är förgäta vid de väldiga skogarnas sus.

3 De gamla, de kloka me le,
vi äro ej förståndiga som de.
Ty vem skulle sjunga, om våren den unga,
om de vore kloka som de?

4 I mänskor, förglömmen er gråt,
och kommen och följen oss åt!
Se, fjärran vi gånga, att solskener fånga.
Ja, kommen och följen oss åt!

5 Se gladeligt hand uti hand,
nu gå vi till fågel Fenix´ land,
till det sagoland, som skiner av smaragder och rubiner.
Nu gå vi till fågel Fenix´ land.

Ulven och Räven

Trad. folksång

...................................
//:Jag såg en ulv, en räv, en hare
jag såg dem dansa alla tre.://

Och jag dansade också med,

räven, ulven och en hare.

Och jag dansade också med,

dansade gjorde alla tre.

...................................

Version II:

//:Jag såg en ulv, en räv, en hare

såg dem dansa alla tre://

Och jag dansade också med

Dansa med en Ulven, en räven en hare

Och jag dansade också med

Dansade med dem alla tre

(om och om igen, snabbare för varge gång)

Smedsvisan

Noter finns här
..........................................................
En gång i min ungdom älskade jag,
en kvinna med rena och ljuva behag.
Hon lovte mig tro i lust och i nöd,
allt in till den blekaste död!

Hej hopp, fadderi och fadderal la di dej,
hej hopp, fadderi och fadderal la di da,
Hon lovte mig tro i lust och i nöd,
allt in till den blekaste död!

Hon var som en lilja, vit uti hyn,
den fagraste jungfru som skådats i byn.
Ett smittande skratt, en lustiger sång,
vi älskade sommaren lång!

Hej hopp, fadderi och fadderal la di dej,
hej hopp, fadderi och fadderal la di da,
Ett smittande skratt, en lustiger sång,
vi älskade sommaren lång!

Men kärleken vissna, kärleken dog,
vid Mikaelsmäss hade flickan fått nog.
Hon fann sig en riker, högfaärdig man,
sa tack och adjö och försvann!

Hej hopp, fadderi och fadderal la di dej,
hej hopp, fadderi och fadderal la di da,
Hon fann sig en riker, högfaärdig man,
sa tack och adjö och försvann!

Nu står jag vid smedjan, sliten och grå,
men hammaren bultar och hjärtat likså.
Men aldrig den flickan kommer igen,
hon är hos sin nyfunne vän.

Hej hopp, fadderi och fadderal la di dej,
hej hopp, fadderi och fadderal la di da,
Nej aldrig den flickan kommer igen,
men sången den trallar jag än.
..........................................................
Bild från Djärvs Hantverk, http://www.djarv.se

In Taberna

En klassiker i "modern medeltid"

..........................................................

Sitta på en krog och dricka
och vår ande vederkvicka
Så vårt anlete månd skina
det är bot mot död och pina
Här får alla jävlar sjunga
och ta svärord på sin tunga
Sången har vi en moral i
Den som dricker han blir salig.

Synd och nöd vi aldrig frukta
om vi blott vår aska fukta
En vill halsa en vill smutta
en vill rapa en vill prutta
En vill gärna spela kort han
spelar säkert av sig skjortan
En vill kelas en vill grälas
en vill spy han kan bes(t)jälas.

Först en skål för dig som mäktar
smäkta efter öl och nektar!
Två för vänner till Vår Herre!
Tre för dem som har det värre!

(Tal:) Fyra skålar för de arma fångna!
Fem för alla kära hädangångna!
Sex för alla skökors ljuva sköten!
Sju för påvens dystra kyrkomöten!
Åtta för betryckta dryckesbröder!
Nio för var näsa som är röder!
Tio, en för varje bud som brutits!
Elva för all tid som nu förflutit!
Tolv för Jesus! Töm alla tunnor!
Tretton stop för alla kåta klosternunnor!
Drick för helgon och för busar!
Skål för allt som oss berusar! (../)

Drick för makan drick för maken
drick för ryssen och slovaken
Drick för ditt och drick för datten
drick för da´n och drick för natten.
Drick för snälla och för dumma
drick för eldiga och ljumma
Drick för mästare och dårar
drick för höstar och för vårar.

Drick för feta drick för magra
drick för hiskliga och fagra
Drick för krassliga och klena
drick för armarna och bena
Skål för alla fat och bunkar
drick för fan för fulla munkar
Drick för loppan, drick för lusen
drick för hundra, drick för tusen.

Om var människa skall bli full, då
räcker ej all världens gull, så
krögarn tjänar på vår fylla
upp på honom vill vi skylla
den misär och all den vånda
drinkarn måste genomstånda
I Gehenna må han brinna
och sin svåra synd besinna.

När man sitter här på krogen
är man bara Bacchus trogen!
När vi trängs tätt runt borden
intet tynger oss på jorden!
Skål för hela kristenheten!
skål för token där, med geten!
Skål för alla, skål för lika,
skål för fattiga och rika!

Några spelar, några super
Några fruktar för sitt liv.
Några räds för graven djuper
Andra söker split och tjiv.
SKÅL för er perversa bröder
SKÅL för er vars hjärta blöder
SKÅL för flinka skål för lata

SKÅL för alla desperata!

Noter, Smedsvisan

Gammeltrollets fisksoppa

I Odensvi socken, nordöstra Småland, i en av sjön Tynns vikar utspelar sig denna berättelse. En gammal man som bodde vid sjön var en dag ute och fiskade när han fick se något märkligt.

Från berget på andra sidan sjön kom en väldig skräll. Ur bergsväggen öppnades det liksom en dörr. Fiskaren väntade förskrämd i sin båt. Han behövde inte vänta så värst länge. Snart kom ett par rundklumpiga och fulfula trollgubbar lafsande ut ur berget. Mellan sig bar de en blankskurad kopparkittel som var stor som ett litet hus. De kånkade ner kitteln till sjökanten, placerade den på ett par stenar och fyllde den till två tredjedelar med vatten.

"Nyfiken som jag är, övervann jag min rädsla och stannade kvar för att se vad som skulle hända, berättade fiskaren. Snart nog lufsade trollen in i berget igen men kom strax tillbaka. Den ene bar ett väldigt fång ved och den andre en fiskhåv. Den med veden gjorde upp eld under kitteln och den andre började håva upp fisk ur sjön."

Trollen började att laga till en fisksoppa. När den var klar gick de tillbaka in i berget. Efter en stund kom de ut igen, men nu hade de med sig ytterligare ett troll. Det tredje trollet var självaste gamlefar trollgubben själv. Stor och tjock var han, med mossa på huvudet och på svansen. De båda mindre trollen placerade trollfar på en flat sten. Vad skulle hända?

"Helt oväntat började de båda mindre trollen att vrida om huvudet på honom. De vred och vred och fiskaren i sin båt trodde till slut att de tänkte ta livet av jättetrollet. Men till min häpnad och inte ringa förskräckelse såg jag att de bara skruvade av huvudet från den oformliga kroppen! Småtrollen ställde ner skallen på stranden och gick efter kitteln. I ett huj stjälpte de ner hela innehållet i halshålet på den ofantliga trollgubbekroppen. Så satte de på huvudet igen och skruvade omsorgsfullt fast det. Där satt nu jättetrollgubben och såg innerligt nöjd och belåten ut. Han klappade sig på sin stora mage och hela hans ansikte sken av välbehag."

Sedan gick alla trollen in i berget igen och ett stort stenblock rullade ned framför ingången. Fiskaren pekade ut stenblocket vid sjökanten. Ingen kunde tvivla på att han talade sanning.

Sagan är hämtad från boken "Sagor från Tjust" av Sven Kjellgren. Det finns flera versioner av denna berättelse, här är en annan.

Länge leve livet

Svensk visa
..........................................................
Silvermåne, stjärnekrans
Länge leve livet!
Vackrare än någonstans
Länge leve livet!
En jord där vi bor, längtar och tror
Länge leve livet!
Där ett frö slår rot och gror
Länge leve kärleken och lusten till livet!

Svärd skall smidas om till plog
Länge leve livet!
Våldet härskat länge nog
Länge leve livet!
Den kommer vår dag, stark skall bli svag
Länge leve livet!
Kärlek vara världens lag
Länge leve kärleken och lusten till livet!

Alltid vill vi sjunga så:
Länge leve livet!
Fred och framtid tror vi på
Länge leve livet!
När allt tycks dö ut, tiden ta slut
Länge leve livet!
Sjunger vi som aldrig förut
Länge leve kärleken och lusten till livet!

Ridom, ridom

Du har väl hört den mäktiga och stämningsfulla "Ridom, ridom", en dansmelodi från Island. Det finns såklart olika versioner av översättningen, denna är vad jag förstår tämligen försvenskad. Så här går texten:
--------------------------------
Ridom, ridom, ridom över sanden,
solen sjunker bortom Arnafell.
Mörkret breder skuggor över sanden,
spöken kommer fram när det blir kväll.
//:Herren leder gångarn min,
ännu är det långt till gård och grind.://

Räven tjuter, tjuter bakom kullen,
fåren flyr i fruktan för hans klo.
Men vem ropar, ropar utur mullen?
Bergakungen stiger ur sitt bo.
//:Fredlös han i lönndom går,
jagar liksom räven vilsna får.://

Älvadrottning dansar över sanden.
Rid, ja rid, om livet är dig kärt.
Fly den fagra älvadrottninghanden,
ryttarna själ till fånge hon begär.
//:Bästa häst jag offra vill,
om jag hinner fram till Kidagil.://

Här är en annan version, den bästa jag lyckades hitta.

Bonden och kråkan

Ur LT:s (Lantbruksförbundets Tidskriftsaktiebolag) Sångbok från 1951.
------------------------------------
Och bonden han körde till furuskog. Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra. Där såg han en kråka som satt och gol. Hej-om, fej-om, falli-ralli-ra.

Och bonden han vände då om igen: ”Aj, aj, mor, den kråkan hon biter mej!” Men gumman hon satt vid sin spinrock och spann: ”När såg du en kråka väl bita en man?”

Och gubben han spände sin båge för knö; så sköt han den kråkan i högsta trä! Och kråkan den förde han hem till sitt hus. Av talgen så stöpte de femton pund ljus. Och köttet de saltade neder i kar, förutom en surstek som gömdes åt far.

Av skinnet så sydde de tolv par skor, förutom de tofflor som gjordes åt mor. Av vingarna gjorde de solefjä´r, som flickorna bruka i vackert vä´r. Av näbben de reste en kyrkspira upp; och huvudet blev till en kyrketornstupp. Av skrovet de gjorde ett gungande skepp, det största som nånsin på Kattegatt gick.

Ölandssången

Ur LT:s (Lantbruksförbundets Tidskriftsaktiebolag) Sångbok från 1951.
Sven Erik Sjöholm
------------------------------------
Här är fagra sommarlandet, vindarnas och solens ö. Här är karga vinterlandet, stormarnas och fåkens ö. Näktergalens gröna lunder, alvargrimmans öde hed. Öland, tusen blommors under, hembygd tag vår sång och ed!

Vita kyrkor, tysta gårdar ligga spridda på din grund. Stilla tala minnets vårdar likt ett sus i helig lund. Tusenårig saga spinner än på döde mäns bedrift och i mullen än man finner glömda fäders skumma grift.

Mjukt du stiger upp ur havet, vindomsusad sångens ö. Är ditt öde än begravet, mogna skall det ur sitt frö. Starka armar skola viga all sin kraft åt dig, vår mor, och din framtid ljus skall stiga ur vår kärlek öm och stor.

Småland

Ur LT:s (Lantbruksförbundets Tidskriftsaktiebolag) Sångbok från 1951.
J.P Velander (av mig ändrad meningsbyggnad)
------------------------------------
Fast bättre skördar hämtas ur en mera rik och mild natur än den som Smålands söner fått till hem och arvelott jag byter ej min fosterjord mot någon annan bygd i Nord, ty här jag har just vad jag lärt att hålla dyrt och kärt.

En smäcker björk vid stugans knut, fur och gran vid hagens slut och krökta rågfälts milda sus och nederst bäckens brus; en blomrik äng på insjöstrand och bortom vattnet skogens rand och mo och myr med röda bär: se det min hembygd är.

Från äldsta tid mot krigets brand, här man och kvinna värjt sitt land och samfällt har de brutit mark och ätten vuxit stark. Och än från bygd kring Visingsö till Värends nejd och Östersjö som trogen hembygdskärleks tolk står gamla Smålands folk.